blev det tydligt att viktiga samhällsfunktioner i Östergarn var hotade. Skolan, hamnverksamheten och äldreboendet skulle läggas ned eller säljas ut och lanthandelns överlevnad var ifrågasatt. Antalet åretruntboende minskade och befolkningsstrukturen ändrades. Region Gotlands resurser till lokala satsningar saknades. I detta läge mobiliserade alla goda krafter i Östergarn och samlade sig för att försöka själva klara det som regionen inte längre ansåg sig kunna ombesörja.
Med envist positiva krafter bildades Nygarn Utveckling AB för att vara motor i en förändringsprocess. Skolan köptes och förvandlades till företagshotell och hamnen i Herrvik skulle räddas för fiskets framtid och fler boende i bygden behövdes. Snart förstod man att de största hindren för en positiv utveckling var dels undermåliga avlopp med stark negativ påverkan på grundvattnet och Östersjön och dels bristen på tjänligt dricksvatten. Inga bygglov kunde därför utfärdas. Herrviksområdet och hamnen måste få ett nytt va-system som motsvarade högt ställda miljökrav för att utvecklingen skulle kunna vändas, befolkningen öka och verksamheter starta. Men regionen hade inga planer på att bygga ut ett kommunalt va-system i Herrviksområdet. Vi måste ordna det själva.
Nygarn utveckling AB bildade år 2006 en arbetsgrupp som senare, år 2010, övergick i Herrviksområdets reningsanläggningar ekonomisk förening. Med idéella krafter men också med s.k. Leadermedel, EU- och statligt projektstöd, fortsatte vårt utvecklingsprojekt som nu kunde anlita och finansiera experthjälp av den, av kommunal va-utbyggnad, mycket erfarne Anders Tingström.
Vid samma tid startade en kritisk diskussion på riksplanet om de dåliga privata avloppsanläggningarna som var alltför vanligt förekommande och som orsakade läckage av kväve och fosfor till Östersjön. På Gotland inleddes projektet Klart vatten som skulle gå igenom och besiktiga alla privata avlopp och kräva nya miljösäkra installationer, helst i gemensamhetsanläggningar. Denna nya inställning från myndigheterna passade vårt projekt och ökade miljömedvetenheten.
med alla berörda och intresserade, informerade om alla steg som tagits och vi talade om framtiden som möjligheternas tid om vi bara kunde ordna va-frågan. Styrelsen kontaktade regionens olika funktioner och länsstyrelsens miljöenheter, vi sökte kunskap. Berörda myndigheter och politiker har hela tiden uttryckt sitt gillande för Herrviks va-projekt men har inte kunnat bistå med mer än viss medfinansiering inom Leaderprojektet eftersom regionen själv genom Herrviks hamn skulle bli en anslutare till vårt va-nät. Även om alla politiska partier ville stödja vårt projekt pekade tjänstemännen ofta på regler och förordningar som styr va-handläggningen i kommunal verksamhet och där ett stöd till oss kunde ses som orätt gynnande av enskild part och därmed inte tillåtet. Länsstyrelsens olika miljöenheter drog ibland åt olika håll och sökta och nästan beviljade tillstånd avslogs. Men svårast var att få en godtagbar finansieringslösning.
Två frågor blev centrala för fortsättningen: Verksamhetsområdet och vattentillgången Verksamhetsområdet ( ca 100 fastigheter) för vår privata va-anläggning omfattas inte av samma rättigheter som ett kommunalt verksamhetsområde. Som en privat aktör kan vi inte tvångsansluta fastigheter som en kommun kan och gör. Inget hindrar heller att en fastighetsägare inom vårt område ansöker om tillstånd att anlägga egen infiltrationsbädd som regionen måste utfärda om miljövillkoren är uppfyllda. Vi hade nu ca 40 fastigheter som var intresserade av anslutning från start. Vår ekonomiska kalkyl var mycket osäker. Vattentillgången av färskvatten visade sig efter provmätningar vara alltför låg och ojämn och ett avsaltningsverk i hamnen skulle bli nödvändigt.
Nu var hela projektet nära nedläggning och stormöten avlöste varandra och gav varje gång styrelsen i uppdrag att ändå försöka hitta nya lösningar. Den svåraste nöten att knäcka var vattenfrågan. Styrelsen kände att anslutarna inte riktigt trodde på vårt förslag med ett lokalt och av oss drivet avsaltningsverk. Anders Tingström kom då med förslaget att vi skulle bygga ett större vattenverk och sälja avsaltat vatten till regionens vattenverk i Katthammarsvik som en längre tid haft problem med kvalitet och tillgång. Han kontaktade samhällsbyggnadsförvaltningen som lyssnade intresserat och bad att få återkomma till oss. De återkom med ett fantastiskt besked, de skulle bygga ett stort bräckvattenverk i Herrvik för att försörja hela Katthammarsvik och låta oss ansluta vårt va-nät.
Vi minns gärna årsmötet i juni 2013 i Skansen i Herrvik då ledningen för samhällsbyggnadsförvaltningen var närvarande och lovade att region Gotland skulle bygga vattenverket i Herrvik med byggstart snarast. Nu fick styrelsen anslutarnas förtroende att slutföra projektet.
och lösa skattefrågor beslutades att ett aktiebolag, Austaskogars Vatten & Avlopp AB, skulle vara byggherre och ägare till anläggningarna. Anslutarna var aktieägarna. Den ekonomiska föreningen skulle hyra anläggningarna och stå för driften. Bolaget fusionerades i föreningen 2018.
Äntligen kunde vi fatta beslut och i november 2014 tecknade vi avtal gällande en kostnadseffektiv totalentreprenad och funktionsgaranti för alla grävningar, drygt 9 km, av OSAB, Östra Gotland Schakt AB och vi valde TOPAS Vatten AB att leverera reningsverket TOPAS 500 med kapacitet för 100 hushåll samt alla, nu ca 50 st, pumpbrunnar. OSAB borrade också den utloppsledning i havet, ut till 5 meters djup, som det renade spillvattnet löper i. Det renade vattnet har då bättre kvalitet än det omgivande Östersjövattnet. Redan i december 2014 mullrade grävmaskinerna i Herrvik och till midsommar 2015 tog Herrviksområdets reningsanläggningar ek. för. avloppsreningsverket på Sande 1:62 i drift och successivt kopplades anslutarna på. Vattenverket var försenat men regionen bjöd på en stor tank som löste vattenfrågan till dess att vattenverket, Sveriges då största bräckvattenverk, stod klart sommaren 2016.
Sedan starten 2015/2016 har fler anslutit sina fastigheter till Herrviksområdets va-system och ett antal står på tur. En fusion har genomförts så att Herrviksområdets reningsanläggningar ek. för. nu både äger och driver verksamheten.
De ideellt arbetande, engagerade och entusiastiska medarbetarna i va-projektet som lade ner många timmar i med- som motgång, tvivlade men tog nya tag, skapade opinion, sökte lösningar där de ännu inte fanns, de nya Herrviksbor som, även de ideellt, med specialistkunskaper visade möjliga lösningar, de blivande anslutare som vågade tro på projektet när det såg hopplöst ut och som gav styrelsen ny kraft, ja även de som ställde kniviga frågor vi lärde oss mera av, ska veta att vi gjorde det tillsammans och gör det fortfarande.